Att kryssa granser

Gransovergangen i Hatien (den kambodjanska sidan).

Da var vi i Vietnam! Efter en busstur pa 14 timmar har vi hunnit kryssa gransen mellan Kambodja-Vietnam (Hatien overgangen) och kom antligen fram till Ho Chi Minh City (Saigon). Pa bussen till gransen borjade bade busscahufforen och nagra kaxiga engelsman att tala om for oss att vi inte skulle fa resa over till Vietnam eftersom vi inte hade visum (det var omojligt enligt dem) och de ville inte tro att bara for att vi var skandinaver sa skulle vi fa uppehallstillstand i 15 dagar. Gissa hur hapna de sag ut nar vi val kom over (bitter sweet)! Jag har aldrig varit sa radd som pa de olika bussarna fran Hatien till Ho Chi Minh City. For de forsta var busschaufforen varldens otrevligaste och jag trodde seriost att han skulle slappa av oss i odemarken. Han pratade ingen engelska och pekade och grymtade surt hela tiden. Vi blev kommenderade langs bak i bussen, dar det var trangt o javligt! Det hela blev inte lattare att vietnameser anvander biltutan hela tiden och vagarna ar som puckelpist backar! Nar vi stanna for att ata sa flockades manniskor runt om oss, det var nastan som att de aldrig hade pratat eller ens sett turister forut? Nar vi antligen var framme sa blev vi avslappta pa en liten bakgata, sa vi hoppade in i en taxi o hoppades pa att det skulle finnas hotell som var oppet sa sent pa kvallen, lyckligtvis sa hittade vi ett frascht och stort hotellrum. Efter en dusch var det bara sangen som gallde, jag var namligen super trott efter att ha suttit och spant mig hela resan.

Vi hade en heldag i Ho Chi Minh City och lyckades leka akta turister da vi besokte Independence palace och krigsmuseet. Vi hade sjalvklart tid till lite shopping, men de kanns konstigt att helt plotsligt vara miljonar da vi betalar med 10.000-100.000 lappar (Dong).

Den obligatoriska rishatten!

Krigsmuseet, fick rysningar av att se pa alla hemska bilder

Jag tyckte att det var livsfarligt att kryssa vagen i Kambodja men har ar det verkligen att leka med odet nar man ska over vagen! Ibland verkar det omojligt da det ar trafik overallt, tutandes bilar och en massa mopeder!Overgangsstallen verkar ingen bry sig om utan har galler det verkligen att bestamma sig och hiva sig ut. Vi hade tur att fa assistans av en gronkladd man for att komma over gatan da trafiken var som varst, tutandes med sin visselpipa lyckades han fa over oss tryggt till andra sidan..(tror jag ska skaffa mig en visselpipa for att kunna overleva har).

Nar vi promenerade forbi parken hittade vi sommarens basta investering, namligen Cao! Detta ar en fjaderliknande boll som man kastar eller sparkar. Det sag verkligen roligt ut nar folket i parken lekte med den sa jag var tvungen att kopa med mig en. Val pa hotellrummet provkorde Camilla o jag och vi insag ganska snabbt att Cao skulle bli stort i bade Norge/Sverige..



Cao!

Ojoj, man skulle nastan kunna tro att vi var Cao mastare..

Idag har vi anlant till Moi Ne efter en bussfard pa 4 timmar. Mysig liten by, ingen tung trafik utan bilkoerna har bytts ut mot lugna gatan. Nar vi kom fram till hotellet (vi har ett valdigt stressigt schema) akte ivag med en jeep for att utforska sanddynerna och aka pulka, skit tufft! Dock lyckades jag skara upp ett litet sar pa forsta aket, men jag overlever! Efter nagra ak sa hade man verkligen sand overallt, men det var det vart! Under dagen var vi aven forbi en fiskeby och sedan var vi och kika pa ett vattenfall. Det var verkligen speciellt att ga langs den lilla floden som ledde upp till vattenfallet, lerigt men kosligt pa samma gang! Ar sa fascinerad over Vietnam, det finns sa manga sidor! Ena stunden alskar jag landet, och ena stunden ar jag mindre fortjust..

Vagen till vattenfallet






Pulkrace!